Inlandsbanan 15

Resa med Inlandsbanan 27 juni - 2 juli, 2015


Deltagare                                                Guider

Gunilla & Lars Bosrup                               Jan Erik Oja

Dag & Eva Hedman                                  Bengt Sandhammar

Pär Henning                                            (ej med på bilden nedan)

Anders & Kristina Iacobaeus

Anders Larsson

Claes & Lise-Lotte Lindskog

Hanne Lundström

Frank Orton

Björn & Margareta Teke

Håkan Schmidt & Lisbet Wirsén

Ingrid Westberg

Ferid & Eva K Vänerklint

Liksom det var ordnat beträffande Ungernresan, tog sig deltagarna på egen hand lördagen den 27 juni via tåg och flyg till Östersund och tog in på ”Clarion Hotel Grand Östersund”. På kvällen kåserade kirurgen Bengt Sandhammar om Inlandsbanan. Han har nyligen gett ut ett praktverk om Inlandsbanan och följde påföljande dag med på resan längs Inlandsbanan.

 

Efter söndagsfrukost i ottan på hotellet gick vi några kvarter ned till Inlandsbanans egen station och äntrade den enda rälsbussvagnen där vi uppfyllde halva vagnen. Vädret var soligt och lugnt och på det hela taget bättre än det de flesta deltagarna hade upplevt söderut. Rälsbussvagnen hade en tågvärd som  tog upp beställningar till det kaffe- och lunchstopp som tåget skulle göra under denna dags resa mot Arvidsjaur. Kaffestoppet tillbringades på en ort så öde att gruppen under nästan en halvtimme konverserade mitt på landsvägen utan att störas av en enda automobil. Lunchstoppet var längre och på restaurangen (låg mitt ute i skogen och benämndes Vilhelmina N) undfägnades vi med den mat och dryck var och en hade beställt. Resan fortsatte och Bengt Sandhammar var tillgänglig ända fram till Sorsele och svarade glatt på våra frågor. När den sist räddade älven, Vindelälven, passerades sjöng tågvärdinnan Taubes Änglamarksång (inget öga var vått!). Vi såg bara några få renar på hela den dagen men tåget lyckades tyvärr köra ihjäl några.


På eftermiddagen kom vi fram till Arvidsjaur där vi steg av och blev transporterade resp. gick till hotell Laponia där vi bodde två nätter. Arvidsjaur är inte döpt efter Arvid Horn eller någon annan Horn utan har sitt försvenskade samiska namn efter den fiskrika sjön intill. I någon mån dock beroende på väder och sameby-renarnas funderingar skulle vi under en del av den första eller den andra natten under uppehållet i Arvidsjaur vara med om en äktsamisk sysselsättning så här års, nämligen kalvmärkning ute i renskogen med allt vad det innebär av härkar och vajor och lassokastning. Efter en viss väntan i hotellvestibulen fick vi reda på att det inte skulle bli någon rensamling den kvällen så då drog sig de flesta ned till restauarangkåtan där man fick vänta upp till en timme på ett glas vin.


Måndagen mellan de båda nätterna i Arvidsjaur ägnades en tur i ”egen” buss upp till Arjeplog och besök på utsiktsberget Galtispouda med upplockad guide furnerad av Hanne och sedan besök i det därstädes befintliga, ganska berömda ”Silvermuseet”, skapat av ”Lappmarks-doktorn”, dvs läkaren Einar Wallquist (1896-1985). Lunch (älgskav och panerad fisk presenterade av den från Löberöd bördige kocken) serverades på Hotel Hornavan till vilken den lokale bussföraren med viss möda hittade. Hornavan är Sveriges djupaste sjö och det finns i Arjeplog (3000 innevånare) ca 8700 sjöar.


På kvällen tog oss bussen då äntligen till Malå sameby. På vägen informerade Anders Iacobaeus om den stora samelandsrättegången, ivrigt sufflerad av Frank. Framkomna fick vi träffa Jan Rannerud, ordförande i Malå sameby och andra medlemmar av samebyn. Sedan väntade vi och väntade vi. En del tid gick åt att konsumera souvas (lätt rökt älgstek i brödkuvert), en del tid åt att slå ihjäl mygg. Till slut fick vi höra att de inte kunnat få tag på den helikopter man väntat på för att leta reda på och driva renarna mot kalvmärkningshagen. Då åkte vi hem och på vägen hem såg vi naturligtvis hundratals renar.


Efter en förmiddag med enskild rundvandring i Arvidsjaur bar det på tisdagseftermiddagen, den 30 juni, så i väg vidare med Inlandsbanan till Gällivare. På vägen var det glasspaus på en station där vi mötte det sydgående tåget och där man stoltserade med stins och sedan var det möjlighet till att äta två middagar varav den i Vaikijaur anbefalldes av (den på detta tåg skäggige) tågmästaren. På denna plats fanns även en fantastisk utsikt över snöklädda toppar. Vi passerade Polcirkeln och stormade vidare till Gällivare där vi tog in på det järnvägsstationen närbelägna (f d) ”Grand Hotell Lappland”. Alla fick se midnattsolen och några av oss tog oss upp på Dundret där man kunde uppleva midnattssol på riktigt!


Påföljande dag besökte vi efter frukost landets nordligaste och ytmässigt största allmänna domstol i första instans, nämligen Gällivare tingsrätt, där vår medlem och medungernresenär, fd lagmannen och domstolschefen Jan-Erik Oja informerade och kåserade. Efter en god lunch (för en del) på hotellets soliga takterass släntrade vi över till stationen där Frank skolmästaraktigt insamlade oss och utdelade tågbiljetter till ett antal spridda vagnar.  Därefter blev det vanligt tåg till Sveriges ytmässigt allra största och högsta kommun (Kebnekaise ingår..), nämligen Kiruna, vars namn ju är en försvenskning av det samiska Giron, dvs ripans stad. Här hade alla beställt individuella hotell, somliga Vinterpalatset, andra Hotel Kebne (med systeretablissemanget Kaisa) och några äventyrliga tog in på Bishops Arms. På kvällen samlades de flesta till middag på Landströms Kök och Bar, där utmärkt mat serverades av skånska uppasserskor.


Morgonen därpå passade några på att besöka gruvan, någon blev informerad om hela stadsbebyggelsens förestående flytt för att bereda möjlighet till ytterligare malmbrytning (13 miljarder för exploatering av ny malmkropp, 13 miljarder för flytten). Ingen tänkte sig till det närbelägna Jukkasjärvi och Bror Hjorths berömda altartavla i den så vackert belägna kyrkan ner vid Torneälvens strand. Därefter var det hemfärd för de flesta även om Vänerklints fortsatte mot Abisko och helikopterfärder över Kebnekajse. De av oss som skulle ta tåget mot Boden fvb till Sth, Mmö och Gbg fick åka buss de första 35 milen.


Detta var slutet på en mycket trevlig och väl komponerad resa där vädret var förvånansvärt bra och frukostarna på alla hotellen var överdådiga.


Bilder finns från Ferid, Claes och Hanne. Hannes bilder fungerar nu men kan ta tid att få upp (457 bilder). 



25 juli, 2015